fredag 28 augusti 2009

brytpunkt tjock-smal

Jag har en brytpunkt på 65 kilo, ganska exakt faktiskt, som för mig själv är skillnaden mellan att känna mig tjock eller smal. Ingen annan märker den här gränsen, ingen tjoar om att vad smal du e nu eller oj, har du gått upp. Men det är som sagt min känsla. Dessvärre (eller bättre kanske? Har inte riktigt bestämt mig ) tycker jag ofta att jag är så "smal" när jag når under 65 kilo att jag börjar slappna av och "unna mig" igen. Men jag skulle verkligen vilja gå ned till 60 kg så att jag kan ligga och pendla mellan 60-62 kg, det vore bra.
Varför då kan ju man undra. Kläder såklart! För när jag är smal hoppar jag i vilka brallor som helst, vilken klänning som helst, vilka skor som helst och känner mig skitsnygg. När jag är på 65+ sidan så är det helsike att klä sig snabbt på morgonen. Ni vet; är rumpan gigantisk i de här, magen putar i den, oj brösten sväller ut där.- allt handlar om att skyla bristerna...
Så nu gäller det att fortsätta detta lilla projekt att hålla nere maten och fortsätta kuta.
Idag höll jag mig mätt hela dagen på två ägg, fem skivor rökt skinka och en klick creme cheese. GI funkar!
Sen ramlade jag hem efter ytterligare en bisarr arbetsdag och fick ett glas vitt vin. Ytterligare synd i form av hemmapoppade popcorn slank faktiskt ned också, likaså tre bitar mörk choklad, men man ska ju leva också!

Fortsättning på husaffärerna: radhuset blev ju inte vårt men vips dök det upp två BÄTTRE objekt i samma område. Med VIP-bemötande från mäklaren (hon fattar att vi är så korkade att hon kan lura på oss lite vad som helst). Så håll tummarna, om två veckor vet vi hur nästa budgivningsrunda går....

4 kommentarer:

Bondbruden sa...

Du har ju verkligen helt rätt i det du säger.....Härom veckan fick jag höra när vi pratade vikt med en tjej som tränat i Fitness, hon trodde direkt att jag vägde 67 kg....ops!! nja sa jag nu tog du väl i 74 kg så heter det, MUSKLER sa hon direkt då....mät dig gumman sa sen .....Så jag tror som du, det är en känsla som gör att man fortsätter, ja det där med kläderna och hur dom sitter....
Det var lite tankar från mig.
Kram

Anna Drott sa...

Känner igen mig i det där. När jag i somras konstaterade att jag gått ned sex kilo sedan starten så kände jag mig så duktig att jag började unna mig. Det misstaget gör jag inte igen, för unnandet är inte värt den känslan som uppstår när siffrorna på vågen ökar igen...

Du kommer klara att gå ned till 60!!!

Kram

Må-bra-bönan! sa...

Ja, visst är det knepigt att man har sina gränser...som ingen annan egentligen uppfattar.
Ja du Anna, jag vet inte om jag fixar 60 kg, men jag fortsätter med ganska tight mathållning hela i veckorna och lättar lite på helgerna. För att jag mår så bra av det. Hoppas att du också fixar att nå under din gräns!

Anonym sa...

Hejsan,

Jag känner igen mig så i det du skriver om 60 eller 65kg.. Hur lång är du?

//M.