Oj vad jag har sprungit de senaste åren. Hit och dit. På två maraton, flera halvmaraton och vareviga dag sprang jag mina sex kilometer som minst.
Sen blev jag så trött på allt i höstas, det var inget roligt längre utan hade nästan blivit som en tvångstanke att de sex kilometerna skulle genomföras no matter what. Först bråkade lusten med mig och sen började hälarna att protestera. Det gjorde ont under hälarna och efter att ha googla symptomen lekte jag amatörläkare och gav mig själv diagnosen att hälkudden var punkterad. Det verkar som fettet under hälarna har plattats ut, typ....
Min slutsats är det inte håller att springa varje dag - för mig. Kanske om jag vägde mindre och utvecklar ett bättre löpsteg, möjligtvis.
Så vad gör en rastlös själ i en lite för fluffig kropp? Jo, hon provar den jävligaste yogan av dem alla. Hot yoga i Bikramstil. Jag känner mig allt för väl - och även om jag älskar att vistas i värm så vet jag att jag nästan får panik av att träna när det är för varmt - och valde att köpa ett tre månaders kort direkt utan att prova innan. Av ren snålhet kommer jag att fortsätta oavsett vad.
Första gången, den 26 december så fick jag just lite panik över värmen och svetten som bara rann ned längst kroppen. Det var så fruktansvärt jobbigt och efteråt var jag sjuk i ett och ett halvt dygn. Ont i huvudet, nästan migrän- inte ens tabletter hjälpte och så vansinnigt trött. Andra gången blev det lite lite lite lättare och samma sak hände igen; ont i huvudet och trött, trött, trött.
Sen gick det sakta uppför. Jag gick dit, började försöka andas korrekt och mycket trots jobbiga ställningar, för jag insåg att jag höll andan när jag gjorde vissa jobbiga positioner och det var det som skapade syrebrist och ont i huvudet. Jag fick ont i axlar och armar, men började korrigera mina positioner (ner med axlarna, slappna av i nacken, slappna av i ansiktet, försöka le) och det blev bättre.
Sen slog gång 6 till och däckade mig igen. Kände mig så sjuk igen, fick krypa till jobbet med huvudvärkstabletterna i fickan.
Men så, idag gick jag min 7:e gång och allt bara liksom lossnade. Ingen värk, ingen affekt, massor av svett men ingen dränerande känsla. Jag till och med klagade på att värmen gick ned när jag gick därifrån med sminket rinnande som stora pandaögon.
Sent ska yoga-tanten i mig vakna och vem vet, kanske blir jag besatt?
Sen blev jag så trött på allt i höstas, det var inget roligt längre utan hade nästan blivit som en tvångstanke att de sex kilometerna skulle genomföras no matter what. Först bråkade lusten med mig och sen började hälarna att protestera. Det gjorde ont under hälarna och efter att ha googla symptomen lekte jag amatörläkare och gav mig själv diagnosen att hälkudden var punkterad. Det verkar som fettet under hälarna har plattats ut, typ....
Min slutsats är det inte håller att springa varje dag - för mig. Kanske om jag vägde mindre och utvecklar ett bättre löpsteg, möjligtvis.
Så vad gör en rastlös själ i en lite för fluffig kropp? Jo, hon provar den jävligaste yogan av dem alla. Hot yoga i Bikramstil. Jag känner mig allt för väl - och även om jag älskar att vistas i värm så vet jag att jag nästan får panik av att träna när det är för varmt - och valde att köpa ett tre månaders kort direkt utan att prova innan. Av ren snålhet kommer jag att fortsätta oavsett vad.
Första gången, den 26 december så fick jag just lite panik över värmen och svetten som bara rann ned längst kroppen. Det var så fruktansvärt jobbigt och efteråt var jag sjuk i ett och ett halvt dygn. Ont i huvudet, nästan migrän- inte ens tabletter hjälpte och så vansinnigt trött. Andra gången blev det lite lite lite lättare och samma sak hände igen; ont i huvudet och trött, trött, trött.
Sen gick det sakta uppför. Jag gick dit, började försöka andas korrekt och mycket trots jobbiga ställningar, för jag insåg att jag höll andan när jag gjorde vissa jobbiga positioner och det var det som skapade syrebrist och ont i huvudet. Jag fick ont i axlar och armar, men började korrigera mina positioner (ner med axlarna, slappna av i nacken, slappna av i ansiktet, försöka le) och det blev bättre.
Sen slog gång 6 till och däckade mig igen. Kände mig så sjuk igen, fick krypa till jobbet med huvudvärkstabletterna i fickan.
Men så, idag gick jag min 7:e gång och allt bara liksom lossnade. Ingen värk, ingen affekt, massor av svett men ingen dränerande känsla. Jag till och med klagade på att värmen gick ned när jag gick därifrån med sminket rinnande som stora pandaögon.
Sent ska yoga-tanten i mig vakna och vem vet, kanske blir jag besatt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar