tisdag 22 juli 2008

Jobbig löprunda

Vet inte varför men idag var min +mil-runda fruktansvärd! Det var skitjobbigt att springa idag och jag kan inte riktigt fatta varför. Har jag ätit för lite? Sprungit för mycket? Var det för varmt? Tog jag i för hårt i början av rundan? Har jag någon förkylning i kroppen?
Tror att jag kanske ätit lite för lite iallafall. Men jag är likafet som vanligt så jag är verkligen inte i någon diet-fas....
Så surt att jag blev slut efter en runda jag sprungit några gånger utan problem.

måndag 21 juli 2008

Mer jogging

Idag sprang jag lilla rundan, 3-4 km i rask takt och så tog jag i ordentligt i alla uppförsbackar, de är overjävliga och bra!
Igår var det total vilodag.
I lördags sprang jag 8 km i ok takt och efter turen sprang jag ned till vårt vatten och badade! Det är banne mig det bästa man kan göra, så härligt!
I fredaags sparnag jag lilla rundan.
Knäna håller!

torsdag 17 juli 2008

Ahhhh

Jisses, vad skönt det var idag. Och då syftar jag inte på att min man kom tillbaka hem efter ett jobb i stan...utan jag menar att jag äntligen fick springa ut och skena. Visserligen höll jag igen och sprang bra mycket saktare än jag gjort på länge, men det var så härligt.
Knäna höll även om de bråkade lite. Jag är verkligen skitnervös att de ska breaka helt. Så nervös att jag funderar på att verkligen ta tag i de där extrakilona av fett jag skumpar omkring på. För om jag låter kilona trilla av mig så mår knäna bättre. Ska fundera på det medan semestern rullar på. Kilona tar jag isåfall tag i när jag kommer tillbaka till stan och jobbet.

Jag vill springa mer!

onsdag 16 juli 2008

Ont i knäet

Fick jag av alldeles för intensiv träning. Jag antar att jag fick löparknä - det gjorde iallafall väldigt ont. Det onda började när jag sprang i nedförsbackarna förra veckan. Sedan försökte jag springa två dagar senare men insåg att jag faktiskt kunde dra på mig permanenta skador. Så jag var en klok människa som trotsade springlusten i kroppen och gav knäet den vila den behövde.
I lördags tog jag en snabb powerwalk. Knäet var ok. I söndags powerwalkade jag igen och prövade att springa korta sträckor, kändes underbart. I måndags sprang jag lilla rundan - kanske tre-fyra kilometer, helt ok. Samma igår, då sprang jag lilla rundan fort fort, jätteskönt. Så nu är jag väl återställd då.
Ska försöka att inte springa för långt för ofta, men kanske att jag vågar mig på +milen någon gång i veckan här. Jag längtar faktiskt!

Å så har jag fått en nytt toppenjobb, yippie!

fredag 4 juli 2008

Njae

Jag försöker lite lagom. Och det är alldeles lagom för att det är semester... Jag äter helt enkelt lite som jag har lust, men jag tänker lite lite extra. Och så joggar jag. Det blir en mil varannan dag vilket kanske är för mycket och för hårt för mina knän. Igår kände jag av mitt ena knä när jag sprang nedför i den där fruktansvärda backen, fick hålla igen och verkligen lufsa fram. Jag har aldrig någonsin känt av något knä innan, är det åldern eller är det bara ren överansträngning?
Det hade inte varit någon hit att få en skada nu.

tisdag 1 juli 2008

Semestertider= joggingtider

Jag ger mig själv presenter ofta nu under semestern. Idag sprang jag min nya favoritrunda: milen på landet. Den är skön om man springer den åt rätt håll. Tar man den från "fel" håll så börjar rundan med landsväg= asfalt samt en backe som är det jävligaste jag någonsin har sprungit, den tar verkligen aldrig slut. Men åt rätt håll är den helt underbar.
Tyvärr gav jag mig en annan present idag också. Lite godis. Så jävla onödigt! 180 gram! 40 gram naturgodis dessutom, det är alltså över två hekto snask som jag satt i mig - bara sådär i bilen i väntan på färjan när jag var och handlade själv . Det ångrar jag. Särskilt när jag kom hem glad och adrelaninstinn från joggingturen och min man sa: vad konstigt att du har mage fast du tränar så hårt.
Nej, klart att han inter fattar eftersom han inte visste om mina två hekto snask som jag satt i mig.
Likadant var det i söndags när jag sprang. Hela kroppen kliade och skrek efer motion och jag var snäll nog att ge mig ut för en mil. När jag kommer hem har vi fått besök, så fika hade plockats fram. Och där låg två bullar, visserligen små men ändå, och var övergivna på ett fat. Slurp sa det när de försvann ned i mitt gap.
Så. Nu. Får. Det.Vara. Nog.
Jag vill gärna äta godsaker, men bara efter att jag har TÄNKT TILL innan och njuter av det. Inte i en bil efter att jag har handlat och inte stående svettig i ett kök.
Men ikväll ska jag äta jordgubbar och glass.