Jag ger mig själv presenter ofta nu under semestern. Idag sprang jag min nya favoritrunda: milen på landet. Den är skön om man springer den åt rätt håll. Tar man den från "fel" håll så börjar rundan med landsväg= asfalt samt en backe som är det jävligaste jag någonsin har sprungit, den tar verkligen aldrig slut. Men åt rätt håll är den helt underbar.
Tyvärr gav jag mig en annan present idag också. Lite godis. Så jävla onödigt! 180 gram! 40 gram naturgodis dessutom, det är alltså över två hekto snask som jag satt i mig - bara sådär i bilen i väntan på färjan när jag var och handlade själv . Det ångrar jag. Särskilt när jag kom hem glad och adrelaninstinn från joggingturen och min man sa: vad konstigt att du har mage fast du tränar så hårt.
Nej, klart att han inter fattar eftersom han inte visste om mina två hekto snask som jag satt i mig.
Likadant var det i söndags när jag sprang. Hela kroppen kliade och skrek efer motion och jag var snäll nog att ge mig ut för en mil. När jag kommer hem har vi fått besök, så fika hade plockats fram. Och där låg två bullar, visserligen små men ändå, och var övergivna på ett fat. Slurp sa det när de försvann ned i mitt gap.
Så. Nu. Får. Det.Vara. Nog.
Jag vill gärna äta godsaker, men bara efter att jag har TÄNKT TILL innan och njuter av det. Inte i en bil efter att jag har handlat och inte stående svettig i ett kök.
Men ikväll ska jag äta jordgubbar och glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar