
Just nu funderar jag säkert lite för mycket. Var jag får den tiden ifrån kan man ju undra. Dagens Einstein: kanske är det bättre att jag accepterar min knubbiga kropp och är lycklig över att jag har en man som älskar mig (och min kropp!)? Kanske är det dags att försöka leva i nuet och börjar tacka ja till livet? Och hittar en stil, klädstil som passar mig och den kropp som jag är född med?
Istället för att försöka forma om mig?
Funderar ett tag till och kryper sen till sängs - med senaste bokinköpet (och en otroligt världsbäst man!)


