Semestertider -hej hej

Dagen började med en joggingtur på en timme i regn. Men sen kom solen lagom till att vi skulle åka till landet. Men väl i bilen vräkte regnet ned och så har det hållt på hela dagen, regn och sol i vartannat.
Men jag skulle - precis som alla andra - önska mig riktig skön värme som gör kroppen och själen så där gosigt avslappnade...det hade varit så underbart.
Jag har redan gått ned ett kilo. Nu väger jag 66.4 kg.

Slut på tjockeriet

Näe, nu måste jag börja deffa. Jag blir bara tjockare och tjockare. Tror att jag använder träningen för att rättfärdiga att slappa till när det gäller maten. Måste nog hitta ett nytt förhållningssätt till godsaker. Att man inte behöver ta två eller fler, man kanske kan njuta av en. Att man inte alltid behöver ta det som bjuds. Att det är ok att slänga. Att jag inte behöver äta samma som alla andra i familjen, det är ok att ungarna äter chips eller mannen glass. Jag behöver ju inte göra det.
Jag ska helt enkelt lära mig njuta av det där lilla.
För nu vill jag skörda frukterna av min träning, jag vill bli smal och snabb.
Nu är jag tjock och ganska snabb. Jag vill kunna ha på mig jeans utan att det stramar här och där.
En härlig jogg innan jobbet satt fint.
Jag lägger upp en liten plan endera dagen här.

Söndagen i lathetens tecken

Jag åt så mycket goda ostar på lördagen (det är ju såklart därför jag är fet) så jag var bara tvungen att ge mig ut att powerwalka. Tyvärr kunde jag inte ta någon längre runda eftersom det inte fanns toaletter på vägen...
Men trettio minuter

Favorit i repris

Göteborgsvarvet färdigsprunget klockan nio på morognen på midsommardagen! Det ni!
Det låter som om jag är helt knäpp, men det känns faktiskt väldigt bra. Vi var på fest igår (midsommarafton) men jag tog det lugnt med alkoholen och lade mig hyfsat så imorse när jag tog en liten joggingtur flög springdjälvulen i mig...hehe... Jag sprang i slottskogen och följde de blå linjerna som markerar varvet (som är kvar sedan i maj) jag kände mig pigg i benen så jag tänkte springa till Älvsborgsbron iallafall och så följde jag blå linjerna mot bron. Men när jag var i närheten av bron kändes det så pass bra att jag gjorde en deal med mig själv; om vägarbetet var borta på högersidan av bron så att man kunde springa på rätt sida skulle jag fortsätta. Inget vägarbete på bron - så jag fortsatte...Det enda jag sprang annorlunda från banan var att jag inte tog varvet runt Posedion på Avenyn, kändes löjligt, och istället för slutspurten in i slottskogen igen avbröt jag vid Skanstorget och sprang hem. Men å andra sidan började mitt Göteborgsvarv hemma också, lika långt från start/mål.
Det var verkligen annorlunda idag jämfört med 17 maj. Det var helt tomt ute, molnigt och blåsigt. Funkade för mig! Och fort gick det, 1 timme och 45 minuter!
Oj, vad nöjd jag känner mig!

Och jag sprang också igår och dagen innan. Onsdagens springtur var väl värst ändå- jag vaknade 5.45,lät bli att tänka eller känna och sprang ut trots att det regnade småspik.

Men något jag inte är nöjd med är min vikt. Jag väger mer än på länge 67 kg exakt. Suck....Måste börja deffa bort fettet, är så trött på fluffet som täcker min kropp. Men frågan är om man orkar träna hårt och banta? Hur ska man då gå till väga?
Det får bli nästa sak att ta tag i.

Upp å ner..

...går det med träningsmotivationen. Jag missade att träna torsdag och fredag. På lördagen blev det bara ett powerwalkpass. Vilket betyder att jag måste ut idag. Har inte så där jättemycket lust... Både dagens morgon och gårdagens morgon försvann möjligheten att göra en morgonjogg, de är de som jag gillar bäst för då är jag som mest motiverad. Men igår var mannen inte på landet (stora Å låg hemma i stan och slaggade efter en fest) och idag är jag så pass fin att jag tog morgonpasset med lilla M. Någon måste ju gå upp i ottan med henne och ge henne frukost och pratsällskap. Kanske att jag flyger iväg senare idag. Eller näe, inte kanske. Jag ska, vill och måste

Jag ljuger dessutom!

Jag har för fanken gått upp i vikt. Till 66,1 kg. AAAARRRRGGGHH!

Halvbra...men aldrig riktigt toppen

Jag känner att det kryper i kroppen...vet inte om det är sommaren eller vad det nu kan vara som kräver något av mig. Det känns som en spänning i kroppen, lite som inför tonårens sommarlov. Diffust, lite knöligt men det känns som ett äventyr väntar bakom knuten...

Idag är det cykling som väntar på schemat. 60 minuter tänkte jag nog klämma in med. Igår joggade jag - nä jag sprang banne mig, långt och fort. I söndags cyklade jag 40 minuter. I lördags sprang jag en mil + lite till. Har äntligen hittat en okej slinga att springa på landet.

Men så såg jag mig på bilder från en jobbresa, jag kände mig ganska vacker och blev uppvaktad av en riktig snygg karl. Men så ser man bilderna som en kollega tog....Hjälp en tant, halvfet och lite knöliga armar och knöliga ben..!
Jag är faktiskt sjukt trött på att vara lite småfet. Nu får det vara nog med fettisen.
Ja, jag tränar. Men inte så hårt som jag skulle kunna. Ja, jag äter hyfsat. Men inte så bra som jag skulle kunna, Nästan varje dag ser jag igenom fingrarna och äter något litet för mycket. Igår åt jag en bit tårta. Idag åt jag en liten brödskiva (halv) med en bit brieost på + lite glass. Så här är det nog varje dag.

Kanske är det dags att jag verkligen lägger i överväxeln och tar de här jävla skit-kilona som sitter som berget.
Jag måste lägga upp en plan.
Återkommer!

The heat is on...

Trots hettan kom jag iväg och joggade i lördags morse. Det blev en dryg mil på landet och den här gången hittade jag rätt. Det kändes hur bra som helst och det känns som jag har en bra kapacitet numera. Kroppen känns ok igen, kanske var det bara vatten som gjorde att jag kände mig groteskt uppsvälld..
Resten av veckan har väl inte inneburit mycket träning, en jobbresa som krävde all min tid snodde halva veckan. Men å andra sidan har jag hållt en bra nivå på maten.

Tisdagsjogg

Provade bikinis igår. Och det vbar ta mig sjutton ingen kul syn. Jag har blivit riktigt fet, en bul hänger på magen och benen är så äckligt ful-tjocka. Trots att jag rör mig så mycket. Orättvist!
Iallafall fick det mig att trappa upp träningen. Imorse sprang jag en 7 km slinga i Slottskogen i ett rasande tempo. Så tufft att jag nästan var lite kräkig när jag kom hem. Men det var faktiskt inte jobbigt-jobbigt, bara jobbigt-utmanande.
Det är bara att inse, jag kommer aldrig få snygga ben men jag får göra vad jag kan för att hålla borta det värsta förfallet...

Halvmaraton - alldeles själv på Orust

I lördags tänkte jag tag mig en liten tur. Vår fina granne är en sån där mager äldre herre som nog har sprungit en hel del. Han gav mig lite tips på bra löpvägar. Jag hatar att bara springa framåt och sedan behöva vända och springa tillbaka. Man vill ju ha en runda som tar en tillbaka utan att man ska vända...
Så halv åtta på lördagmorgon drog jag iväg. Åh, det var härligt, solen sken och det var alldeles lagom varmt. Och jag sprang och sprang. Sen började jag tveka, var det upp här? Eller där? Eller kanske där iallafall. Upp och ned sprang jag in på små avtagsvägar som tog slut efter någon kilometer. Någon väg kände jag mig så säker på att jag fortsatte in i skogen när vägen väl tog slut, det gick en stig och ja det kändes rätt. Till slut var stigen också slut och jag fick vända mitt i storskogen. Ja så där höll jag på i kanske 80 minuter. Svetten lackade och jag fick lite panik. Till slut hittade jag ett hus och en man som kunde peka mig vidare. Jag gjorde som han sa och historien upprepade sig, vägen tog slut och sen tog stigen slut. Vända igen. Ett annat hus där jag kunde fråga efter vägen. Nu struntade jag i små fina vägar, jag var bara ute efter att komma hem och dricka vatten. Så efter mycket om och men hittade jag en liten liten asfalterad väg, som efter ett tag blev en större asfalterad väg och se där: skyltar som kunde ge mig en riktning. Efter ett tag kunde jag också känna igen mig. Jag var nära Slussen som ligger 4 km hemifrån. Så då var jag äntligen på väg hem. När jag kom hem hade det gått två timmar och jag hade sprungit på bra snabbt. Min man var ganska orolig och var på vippen att åka ut och leta efter mig.
Det här var tredje gången jag sprungit bort. Suck. När ska jag lära mig?
Det positiva var att jag sprang lätt två mil.